och de flesta av hennes kompisar har flyttat. Nu har vi bara höns och bin kvar. Och HUNDEN naturligtvis.
Tyvärr är oron för vargen allför stor för att jag ska orka med att ha fåren kvar. Vi har rovdjursavvisande stängsel, men det hjälper inte mina orostankar, tyvärr.
(Det innebär också att vår hästtransport kommer att säljas. )
Allt har sin tid, sägs det och så är det ju.
Så kallas honungen när bina samlat nektar från, i stort sett, en sorts blommor. Just det här biet var berusat av blommande persilja. Iallafall verkade det så. Det var ett högt surrande från olika insekter. De verkade alla vara i extas över blommorna. Tror inte det finns möjlighet att få till en sorthonung som, till…
har inget emot litet gråväder. De till och med traskar omkring ute även om det skulle ligga litet snö på marken. Det är så kul att se en massa hönsspår ute i snön. Förstås får de vara inne om det är alldeles för mycket att pulsa i.
ett nytt år och här är ganska lugnt. Vi ägnar den mesta tiden åt att se till djuren och se till att de har det drägligt i den här kylan. Fåren har fått en värmebalja till vattnet och hönsen har en värmelampa. Värmelampan gör väl alltid något, hoppas jag. Snöslungan har gått många timmar och…
in sommaren, på riktigt!
är nästan de enda som fortfarande blommar, på vår lilla åker. Snart ska alltihop tas bort. Antagligen ersätts blommorna av vall. Men jag hoppas många insekter (och andra djur) fick glädje av blommorna. Konstigt nog visade det sig inte i honungen. Inget mer än att nektar från honungsörten finns en hel del i burkarna. Konstigt…
Nu, på vintern, ser man (nästan) alla hus. Jag får återkomma framåt sommaren, när träden är som en grön ridå, och skymmer insyn och skuggar solen, varma dagar. De stora träden är lönnar. Längst ned till vänster, med långsidan mot vägen, är vår lilla Gårdsbod.